Select week:

September
Land Cruiser Diary
Final Week
Week 38
Week 37
Week 36

August
Week 35
Week 34
Week 33
Week 32
Week 31

July
Week 30

Select month:
April
May
June
Diary - Week 38

2006-09-18 - 2006-09-21, Samara - Stockholm

Sista etappen för Anders Olof och Kristian

Då Kristian lämnat sin ögonsten (Marie) på Samaras flygplats tidigt i ottan så hade han ca 5 mil att köra för att sluta upp till Anders och Olof som åkt före kvällen innan. Anders (jag) stod och packade på morgonen för avfärd då jag ser Kristian anlända på sin hoj med en polis hack i häl. Jojomänsan, Kristian hade gjort sig skyldig till ett grovt trafikbrott. U-sväng tror jag. Han beordrades in i polisbilen och som vanligt när man blir gripen i de här länderna så känns inte polisinsatsen seriös om man säger så. Det ska kohandlas, ungefär så här:

1. Har du Dollar eller Euro?
2. Hur mycket har du?
3. Vaddå! Har du inte tillräckligt med pengar?
4. Ta hit det du har då!
5. I bästa fall får man veta vad man egentligen gjort för förseelse.

I Kristians fall började man yra om ev. cannabisinnehav!!?? och det kan nog kännas obehagligt att anklagas för sådant, man har ju inget bra förhandlingsläge liksom.

Nåväl allting löste sig (Kristian blev dock 300 euro fattigare) och med ca 170 mil kvar till finska gränsen gled vi vidare. Vägarna var riktigt bra och trippmätaren rullade på. Milen slukades upp av vår hemlängtan som nu var STOR. Trafiken är intensiv, det är en sak som är säker. I Ryssland gäller två huvudregler i trafiken:

1. Störst kör först.
2. Snabbast har företräde (och detta blir högst påtagligt när man färdas på mc).

Vi siktade på att ta oss till Helsingfors på fyra dagar från Samara. Vägvalet var M32 från Uralsk och sedan M5 från Kuybyshev mot Moskva. Det började bli dags för däckbyte på min och Olofs hoj, dessutom började min kedja löpa amok över bakre kuggkransen vid ett rödljus i Penza ca 60 mil innan Moskva. Så det var således dags även för byte av drivpaket.

Vi åkte in på en däckverkstad och helt otroligt så hamnar vi på en verkstad där innehavaren är grymt intresserad av motocross och själv aktiv. De fullständigt slänger sig över hojarna och byter däck och drivpaket för brinnande livet, dessutom nästan gratis… och vi får inte ens hjälpa till.

Vi anländer till Moskva i värsta rusningstrafiken och färdas via norra ringlinjen förbi Moskva på den femfiliga vägen. Fullständig anarki råder både på gott och ont, trafiken rullar ju trots allt på hela tiden och efter knappt två timmar var vi igenom. Vilken nytta vi hade av kommunikationsradion! Vilket vi för övrigt haft under hela expeditionen.

När vi lämnar Moskva på väg mot St Petersburg drabbas vi av den värsta chocken på hela resan. Att köra mc mellan dessa två städer avråder jag alla att göra. Det är fullständigt livsfarligt, 98% är tung trafik som går som ett pärlband åt båda håll.
Här finns alltifrån ryska Kamaz till Scania, MAN och Volvo. De tre sistnämnda med betydligt mer effekt vilket innebär att det hela tiden ligger långtradare på omkörning oavsett möte, och detta på en vanlig tvåfilig landsväg. Omkörning på insidan var inte ovanligt och ibland skulle fyra ekipage (två från varje håll) dela på vägen. Snacka om chicken-race, men så låg det ju långtradarekipage i drivor i dikena utefter hela vägen. Härmed utnämner jag ryska långtradarchaffisar till världens sämsta yrkesförare alla kategorier. De saknar fullständigt omdöme, ansvar, och kör som jäkla krattor. Det finns säkert undantag men de lyste med sin frånvaro.

Strax innan St Petersburg tankar vi upp hojarna och jag skämmer bort bergsgeten med blyfri 98 (första gången på hela resan). Efter 18 kilometer så tvärslocknar det i pannrummet, puff och stendöd!? Va i he…. panik!!! Färjan!!? Som var bokad från Helsingfors dagen efter. Och vi hade trettio mil kvar! Visst är det konstigt att det ALLTID ÖSREGNAR vid sådana tillfällen.

Vi lyckades rulla in under en viadukt och få lite skydd. Då konstaterar jag att jag har fått vatten i bränslet då vi hade tankat. Jag lossar bränsleslangen och dränerar av ett par liter bränsle/vatten och vips hoppar stånkan igång och vi rullar in i St. Petersburg. En Big Mac & Co ligger högt på önskelistan och ganska snart parkerar vi hojarna i ösregnet utanför en Mac Donald’s. Det smakar precis som i Nacka Forum – de’ e’ kärlek.

När vi ska ut ur St. Petersburg hamnar vi i värsta rusningen och kör helt vilse. Vi snurrar runt, runt i staden som är betydligt större än vi räknat med.

St. Petersburg är en väldigt trevlig stad med mycket fina gamla byggnader, parker och torg. Vi tar oss vidare till Viborg strax innan Finska gränsen och sista övernattningen sker öster om Östersjön. Innan vi kommer till hotellet i Viborg så tankar vi för sista gången på resan, det kändes lite vemodigt efter ca 60 tankningar och ca 900 liter bränsle sedan Korea.

Vi anländer Helsingfors vid lunchtid den 21 september. Efter en god lunch i solen på torget drar vi oss ner till färjan och medan vi står där och väntar dyker två finska gentlemän upp på varsin hoj. Stolt berättar de om sitt stundande äventyr på två hjul. Båt till Stockholm vidare till Nynäshamn färja över till Polen upp till Tjeckien och tillbaks till Helsingfors. När de hade berättat klart frågade de var vi varit… Tja, vad ska man säga, det blev nästan en chock för dom när de förstod vad vi sysslat med i två månader.

Vi rullar ombord och efter en lång och välbehövlig dusch intar vi smörgåsbordet. Sedan somnar vi ovaggat för att vakna till en solig infärd i Stockholms skärgård och kan konstatera att TransAsia expedition 2006 är avslutad.


Ukrainagruppens sista vecka

2006-09-20, Poltava - Lviv (Ukraina-gruppen)
För Ukraina gruppens del så kan man säga att resan avslutades i den otroligt mysiga staden Lviv i västra Ukraina. Solen sken och uteserveringarna var proppfulla med människor som drack öl och tittade på varandra. Björn, Lillian och jag (Catrin) tog seden dit vi kom och gjorde likadant. På uteserveringens meny fanns "The Swedish plate 1” och ”The Swedish plate 2”. Vi tog in den dyraste och på den fanns inlagd sill, rysk svart kaviar, röd laxrom, gravad lax och mycket annat gott. Härligt med god mat!

Boendet löste sig som vanligt till det bästa och vi hittade "Hotell George" i stadens absoluta centrum. Det visade sig att det var det hotellet som "long way round" killarna hade bott på och även fått köra in motorcyklarna i hotellobbyn på. Vi delade ett trebäddsrum och betalade cirka 300:- svenska kronor (för alla tre). På kvällen åt vi en trerättersmiddag.

2006-09-21, Lviv – någonstans i Polen (Ukraina-gruppen)
Innan vi gav oss av mot den polska gränsen passade jag (Catrin) och Björn på att ta en morgonpromenad upp till stadens utsiktsplats. Enligt Lonely Planet ett måste om man besöker Lviv, som där jämförde det med att se ut över Florens. Tyvärr var det dimma och vi såg inte ett smack. Lillian och jag hann även med en shoppingrunda på stadens boutiquer innan det bar hemåt.

Ännu en gränspassage och denna gång in i EU! Tanken fanns att det kanske skulle bli problem med passet eftersom gränsen EU-Icke EU förmodligen är hård, men som vanligt gick allt som smort trots ett minst sagt sargat pass. Förvånande nog tog det tid att köra bil i Polen. Det var vägomläggningar, hastighetssänkningar och avsaknad av kringleder runt större städer. Mörkret började falla och trafiken var intensiv. Det ena väghaket efter det andra saknade antingen hotelldel helt eller så var det fullt. Till sist hittade vi ett underbart ställe som dessutom tog VISA-kort. Bra standard med dusch på rummet (alltså riktig dusch med varmvatten och med ordentlig stril!) och en toppenbra restaurang.

2006-09-21, någonstans i Polen – Gdansk – Nynäshamn (Ukraina-gruppen)
Många tidsomställningar har det varit under resan. Vi hade bestämt att vi skulle starta tidigt för att vara i Gdansk i god tid innan färjan skulle avgå. Dessutom skulle vi passera Warzawa i rusningstrafik och det utan en bra stadskarta. Klockan ställdes på 05.30 och frukost beställdes i restaurangen. När vi tassade ner för att äta frukost tyckte vi att personalen såg ganska sömniga ut men frukosten serverades utan knot och vi satt i bilen som beräknat, d.v.s. 06.45. Inte vet jag vem som kom på det men efter en timmes bilkörning så går det upp för oss att vi startat en timme tidigare än beräknat...

I tid kom vi till färjan och det var tur för det var massor med folk. Ombord på färjan stog det information på svenska och då började det kännas som om vi nästan var hemma. Efter ett par timmar på färjan och efter att vi fått hytten städad en gång till så var det dags för den verkligt sista måltiden tillsammans. Nu var vi bara tre kvar av tretton och då, då under middagen, så började planerna till en ny resan utkristallisera sig, men det är en helt annan historia..


Produced by SolarPlexus